Annas berättelse

Jag heter Anna och är aktiv medlem på Fountain House sedan ca ett år tillbaka, på kontorsenheten. Jag är 46 år och har socionomexamen och har växelvis arbetat och varit sjukskriven i perioder sedan ca 15 år tillbaka. När jag började på Fountain House trodde jag att jag aldrig skulle må bra igen, och att jag aldrig skulle våga testa att börja arbeta igen. Mitt liv kändes väldigt mörkt. Jag är glad över att ändå våga säga att jag, trots mina psykiska besvär, är en lycklig och välfungerande mamma till min son. Till och med en väldigt bra mamma, eller tillräckligt bra i alla fall. Trots alla mina brister, och trots mina psykiska besvär som jag har vissa stunder. Såklart fungerar jag sämre på alla sätt och vis i perioder, som vi alla människor gör, oavsett om vi har en diagnos eller inte. Jag kommer återkomma till mig som mamma längre fram. Eftersom min son är det viktigaste av allt i mitt liv och såklart påverkas av att jag har bipolär sjukdom typ 2, och av allt som händer i mitt liv. Som hur jag mår och som exempelvis om jag förmår arbeta eller klara av att gå iväg till en sysselsättning efter att ha lämnat honom på skolan, eller inte. Eller om jag bara går hem och ”drar täcket över huvudet” för att det är det enda jag klarar av att göra. Och då det är av kärleken till, och omsorgen av min älskade son som jag alltid får kraft och förmåga att orka kämpa vidare oavsett vilket mörker jag befinner mig i.

Under nybesöket på Fountain House kände jag ”Åh, om jag ändå hade kommit till det här stället redan i början av min sjukskrivning”. Då hade jag nog inte behövt falla så långt ner på botten som jag faktiskt gjorde, och vägen upp ur depressionen hade inte behövt bli så svår. Mitt dilemma under denna sjukskrivningsperiod var att jag kände mig för sjuk för att kunna börja arbeta, men för frisk för att vara helt sjukskriven… Så vad skulle jag göra? Jag önskade att det fanns någon verksamhet som jag skulle platsa in på, och känna en tillhörighet till. Och att får vara i en miljö där jag kunde få vara som den jag är och utmana mig själv i den takt som jag själv orkade, och som jag kände blev bra för mig. Och för min son såklart. Efter ca 2.5 års sjukskrivning (som följd av att jag har sjukdomen bipolär typ 2 och arbetade på en arbetsplats med alltför hög arbetsbelastning) hittade jag äntligen det stället (med hjälp av min fantastiska läkare, och min fantastiska behandlare som hjälpt mig oerhört mycket). Den verksamheten är Fountain House och den passade mig som handen i handsken! Och det är sant, det känns som att det blev min räddning att få börja på Huset, såsom Fountain House ofta kallas.

Tack vare den tid jag fått vara på Huset så mår jag så mycket bättre idag. Och jag har fått tillbaka min arbetslust och ska våga börja arbetsträna i september! Det är så mycket tack vare alla fina människor på Fountain House (och min underbara familj, vänner, min coach och min chef) och den möjlighet till arbete som vi får där. Det viktigaste av allt är, utöver att jag under tiden på Huset tillfrisknat från depression, att jag har blivit en ännu friskare, starkare, mer aktiv och känslomässigt närvarande mamma! Till och med det har Huset kunna hjälpa mig med, genom att finnas! En annan sak som känns så viktig för mig att dela med mig av är hur mycket inspiration och stöd jag själv upplevt att vi medlemmar ger varandra till att kunna må bättre.
Redan innan nybesöket, när jag tog mina första kliv in på Fountain House fylldes jag av en så varm och inbjudande känsla och möttes av ett varmt välkomnande av de som arbetade i receptionen, receptionspersonalen bestod både av handledare och medlemmar. Det tycker jag genomsyrar hela atmosfären på Fountain House, värme och även inkludering. Förvånas ofta av hur lugnt det ändå är på Huset trots att det är mycket folk och vilken positiv stämning det oftast är trots att vi är så många där som kan må väldigt dåligt. Och jag förbryllas också över hur sällan det ändå blir bråk vilket lätt skulle kunna bli i en miljö där många som mår dåligt samlas. Det som lätt skulle kunna kännas som en destruktiv miljö upplevs istället av mig som en väldigt kreativ och jämlik miljö! Jag funderar varför det är så och är säker på att det har med oss medlemmar själva att göra men också att det har med handledarna och verksamhetschefen respektfulla och tydliga sätt att bemöta oss medlemmar på.

Och Husets tydliga struktur överlag, och under den arbetslivsinriktade dagen. Jag tror också det har att göra med att vi medlemmar, handledare och verksamhetschef ofta arbetar tillsammans sida vid sida under ett arbetspass och att det finns så många olika typer av varierande arbetsuppgifter. Alltifrån administrativa uppgifter till städning eller att engagera sig i Husets radiokanal. Såklart det händer att det blir konflikter på Huset, men då är ändå min erfarenhet att det är en trygg plats att vara på och att arbetsdagen ändå kan flyta på. Och handledarna finns alltid nära tillhands om någon uppför sig illa och tar hand om det händer något negativt.
Jag vill såklart ta upp hur jag upplever er personal, jag vill verkligen varmt tacka er alla som arbetar på Huset, ni har bidragit med så mycket positivt till mig. Så, det är en inspirerande och kreativ miljö att vara i på Huset där lusten till att vilja våga börja arbeta igen kan väckas, och till att må bättre. Den arbetsinriktade dagen erbjuder en struktur som gör det möjlighet att få träna på en varierande mängd arbetsuppgifter. Det sk Wellnesarbetet kan hjälpa oss medlemmar till att få bättre fysisk hälsa. Jag vill också säga till andra som är nyfikna på att börja på Huset, att det kan bli som en positiv ”arbetsträning” utifrån dina förutsättningar. Jag, och många andra medlemmar upplever också att vår ”arbetsförmåga” höjts sedan vi börjat på Huset, och att vi känner att vi kommer närmre att våga börja arbeta. Det viktigaste behöver inte vara för alla, enligt hur jag ser på det, huruvida ett medlemskap på Huset leder till att man klarar av att börja arbeta igen eller inte utan det viktigaste tycker jag är att Huset gör det möjligt att må bättre psykiskt såväl som fysiskt och kan bidra till att man får ökad livskvalitet!
Något som blir en utmaning för mig på Huset är att det är många människor vilket blir att det blir mycket intryck att ta in vilket kan göra mig stressad. Det finns dock lösning på det genom att det finns så många olika rum man kan välja mellan att vara i. Och jag tänker att det är bra på så sätt, att de är mycket folk, för det kan vara bra att träna sig på att vara bland mycket folk om man vill börja arbeta igen och klara av att vara på en arbetsplats. Något annat som jag tycker är fint med Huset är att det fokuseras mycket på vad man tycker om att göra och vad man vill träna på och ett jämlikhetstänk. Man blir sedd på ett sätt som inte enbart utgår från att man har psykiska besvär och handledarna ser ens styrkor. En annan sak som jag tycker är så fint med Huset är hur vi medlemmar stöttar varandra på ett hjälpsamt sätt. Det kan vara allt från att en medlem gett mig praktisk hjälp med min mobil, till att kunna lyssna till en annan medlem som har en jobbig dag och då ge stöd.

På Huset får vi också möjlighet att fokusera på att ha en god fysisk hälsa genom den mat som lagas där och att det finns inslag av fysisk träning på varje dagsschema. Det tycker jag är en jätteviktig del av Husets inslag och likaså programmet ”Vägar ut” som har hjälpt mig med att bestämma mig för att jag är beredd att prova börja arbeta igen. Jag har valt nu att stanna hemma från Huset pga Coronaläget. Det var ett jättesvårt beslut eftersom jag har mått så mycket bättre av att vara på Huset. Känner ändå fint stöd från Huset och samhörighet då jag har så gott som daglig telefonkontakt med Huset och deltar på en del digitala möten. Bland det första jag ska göra när Coronaläget tillåter är att börja åka till Huset igen. Det känns som en självklar sak att göra! Jag vill avsluta med att säga att ytterligare en aspekt av varför jag tycker så bra om Huset är, att vi kan göra så mycket nytta på Huset och att bidra med någonting positivt till inte bara oss själva, utan till andra genom att vara aktiv på Huset. Jag kan tycka att en risk med att vara hemma själv för mycket kan leda till att man lätt blir lite för självupptagen, men att då istället gå till Huset och göra nytta även för andra kan göra gott för dig själv och dina medmänniskor!